Älska mig på hedniskt vis

Svensk samtidskonsthistoria del 15: globalisering

Varje gång jag åker till Stockholm stämmer jag träff med Lydia Stille. Också i natt. Det blir en lång väntan, dryga promenader i Gamla stan, en hel natt på en lönnkrog i en källare på Södermalm.

gamla stan på natten

I Gamla stan faller husfasaderna i gränderna över mig. Långsamt blir de våta stråken av gatsten trängre och trängre. Men min puls går aldrig upp. Det är inte bara en natt av längtan och letande. Det är också en natt av fullständig koncentration, total eftertanke.

Jag gnider mitt röda skägg varje gång jag svänger runt ett gathörn. Som en grubblande tomte. Inga nya ledtrådar, inga näsdukar eller lockrop.

Och som du förstår: Lydia dyker aldrig upp. Jag messar henne, och hon svarar gäckande: Kom, kom. Men vart jag vänder mig – tyst och tomt...

Dagen efter är jag självfallet rejält utmattad. Det är först på eftermiddagen, när jag har besökt konstmässorna Market och Supermarket, tagit en tur till Magasin 3 och Ai Weiwei, druckit några svarta espresso och tagit en uppfriskande promenad ut på Djurgården, som hjärnan börjar svara igen.

Konsthallen Magasin 3 i Stockholm

Jag tar mig fram genom de traditionstyngda salarna på Liljevalchs. De textila verken fascinerar mig mest. Och det är mer måleri än väntat. Men det känns faktiskt fräscht, det här. Vårsalongen är ingen utställning, det är just en salong.    

Snart får jag syn på Kukmålning av Johan Ray Pedersen. Målningen väcker kanske viss sensation, eftersom den föreställer kukar. Kukar och fittor brukar vi ju liksom notera.

När könsorgan dyker upp i konstsammanhang, ska man vara på sin vakt. Då kan en pung aldrig bara vara en pung, och en yttre blygdläpp vägrar vara blott en yttre blygdläpp; det fordras istället diverse idémässiga plattformar för att bli trovärdig.

Johan Ray Pedersens Kukmålning på Liljevalchs vårsalong 2012

Vanligvis aktualiserar könsorgan idag genussamanhang (patriarkat, makt o.s.v.), men det finns många trogna alternativ. Under modernismen var t.ex. könet starkt knutet till psykoanalys (Freud, Jung) och till primitivism. Drömmar, urbilder, mentala avkrokar etc.

Idag står teorier om globalisering, kolonialism, postkolonialism och migration högt i kurs. Kanske är kukmålningen inget mindre än ett uttryck för globalisering – en ekonomisk, kulturell och politisk process som medför att nationer (och annat) på olika sätt sammanflätas. Världsbilden är inte längre lika lokalt förankrad. Makt har förskjutits från stater till större nätverk (EU, G20 etc.). Ekonomier och kulturer tvinnas samman.

Se på Pedersens kukklase! Den är heterogen: svarta kukar, vita kukar, indiankukar, asiatiska kukar, småkukar, bjässekukar, omskurna kukar, eregerade kukar, slaka kukar. Och några av kukarna är rentav hybrider – mörkt skaft och ljust ollon. Och tvärtom.

Jodå – detta är naturligtvis en berättelse om mångkultur, om heterogenitet, om den senmoderna världsordningen. Kanske kan man till och med läsa in en poltisk protest bland skinnen. Kukarna går till kamp mot extremhögerns grumliga visioner om etnisk renhet, de sticker upp som långfingrar mot självaste Breivik.

Zygmunt Bauman bakom röken

Den som riktigt vill ta grepp om Pedersens kukar, kan alltså läsa in sig på en riktigt rejäl teoretisk tradition: Edward Said (Orientalism), Spivak (den subalterna), Zygmunt Bauman eller egentligen vem som helst som berättar om mötet med Den Andre.

 

Några frågor? Kontakta mig!

 

Denna sida uppdaterades senast 2012-03-13 av Fredrik Sandblad