tio dagar av mitt liv

29 juni 2013

Det är ett helvete. Att ha två armar, men ingen att hålla om.

Jag har saftat fläderblom, letat efter en ny kapsåg på nätet och tränat sök med hunden.

Inget är helt begripligt.

Jag funderar på att bygga ett svärd i trä. Slö egg, enkelt handtag. Men det ska vara nobelt på något sätt.

 

30 juni 2013

En hel del kan sägas utan glosor. Vi skulle nog kunna stryka stora delar av våra lexikon. Det räcker nästan att kunna humma, vissla, kyssa, nicka och blinka.

Jag bakar surdegsbröd, det tar lång tid på grund av all jäsning, så jag hinner med en runda över berget, till de norra sluttningarna, de frodiga stupen.

När jag går och lägger mig, hör jag havet och alla drunknade sjömän. Ibland upphör tiden.

 

1 juli 2013

Jag såg några saker på Facebook: Min kompis Åsa fyller 39, min kompis Askan köpte tio skjortor på second hand i Stockholm. Dessutom ville han köpa en safarihatt, en sån där som Hemingway hade. Och Brumund Dahl i Professor Drövels hemlighet. Men det blev inget med det.

Jag började snickra ett underrede till ett nytt soffbord. Kapade och klöv. 64 bitar. Anhållet på klyvsågen står tyvärr inte parallellt med klingen, märkte jag.

Ikväll kom jag fram till att jag ska bli lite mer laglydig. Åtminstone när det gäller lagar som stämmer med min världsbild. (De övriga struntar jag i.)

 

2 juli 2013

Jag har förlagt mina glasögon. Ingen större katastrof egentligen. Tar mig fram ändå. Men när jag kommer ut från bygghandeln (har köpt skruv, brickor och beslag till det där soffbordet), ser jag en optikoutlet, och jag uppfattar detta som en signal från stjärnorna. Jag provar ett par femtiotalsbågar, känner mig snygg. Jag får dem slipade och klara på fredag.

Sedan snickrade jag klart underredet till bordet.

Det är skillnad på ord och siffror. Siffror behöver mer yoga för att må bra, tänker jag. Siffror behöver stretsching. Och de saknar fantasi.

Jag har börjat komponera musik på danska igen. Det blir en gladlynt gospel. Bas, gitarr, elpiano, handklapp, körsång. Texten ska handla om öl och utlevande kärleksliv (ev. gruppsex).

Ibland tänker jag att ingen tänker som jag. Men det kan jag ju knappast vara ensam om att tänka. Så alla tänker nog egentligen som jag alltså. På ett ungefär.

 

3 juli 2013

Vi kunde ha startat tidigt i gryningen. Men det dröjer. Vi följer bergets sydsluttning. I mitt liv finns det tre saker – klippan, havet och drömmen.

Man kan inte avläsa en personlighet på fotstegen. Klapp, klapp – bestämda steg, hård gång, smattrande klackar betyder inte att du har ett inre driv. Och ett hasande mockasinsteg gör dig inte till slöfock.

På eftermiddagen tar jag bilen för att kolla på mosaik till bordsskivan. Jag har läst på nätet att arrangmang med krossat kakel gör dig kreativ och skapande. Raka rader gör dig rigid. Det kan ligga nåt i det, tänker jag först. Innan jag ångrar mig.

Vi åter en fantastisk gryta på kvällen. Indisk. Kikärtor och kardemumma. Sedan läser jag ut en roman.

 

4 juli 2013

När jag vaknar till vardags, tittar jag först en stund på min hund (min fru är sedan länge uppstigen). Sen går jag till badrummet och tittar på mig själv i spegeln (vanligtvis ingen höjdare). Men på sommaren struntar jag i procedurerna. Jag drar upp rullgardinen och tittar en stund på havet.

Imorse såg jag två streck i ytan. Alldeles jämte varandra. Två periskop, tänkte jag. I Öresund? Nu? Ubåtar är helt ur tiden. Så jag greppar kikaren för att undersöka. Och nej, det är inga periskop, det är två tumlare på väg norrut.

På kvällen ser jag en finsk dokumentärfilm om män som badar bastu. Jag blir gripen. Död, liv och berättelser. Mer behöver man alltså inte.

 

5 juli 2013

Vi lämnar Kullen över dan. Vi åker mot Skånes inland och Söderåsen. Riktigt praktfulla höjder, raviner och lövskogar. Hunden mattas ut av stigningen upp mot Kopparhättan.

På hemvägen kör vi förbi optikern, och jag hämtar ut mina nya glasögon. Jag ser som en hök igen, varenda detalj griper i min blick.

På kvällen bakar jag fyrtio kanelbullar, innan jag fortsätter att läsa i en roman om om alla mexikanska poeters moder.

 

9 juli 2013

Vi har haft besök några dar av Askan och Karina och deras tre barn – Ragnar, Rune och Åke. Åke är tre månader gammal, och jag fick små rysningar av vällust när jag höll honom och kände hans andning mot min axel. Åke är liv.

Och när Åkes unga andning ställs mot de hissnande tidsdjupen i rödgraniten och havet runtom oss får jag lust att gråta.

Jag funderar på att bygga ett växthus. Jag känner för att odla.

 

10 juli 2013

Jag har begripit att det finns flera hemliga nedgångar till helvetet. Jag har hittills testat tre själv i mitt liv. Spännande men mödosamt.

Idag byggde jag äntligen klart det där soffbordet. Återvunnet trä och mosaik. "En fuga för sjömän". Patetiskt såklart. Det är alla mina möbler. Men samtidigt äkta.

Vi hämtade Pontus på stationen i Hässleholm. Han har varit i Sydamerika med sin flickvän Vanessa sedan januari. Han berättar om Argentina, Brasilien, Bolivia, Panama. Det är medryckande. Jag har aldrig varit i Sydamerika. För mig är Sydamerika fotboll, drömmar och narkotika.

 

11 juli 2013

Det är högsommar nu. Jag har börjat bada i havet. Jag avgudar tång, maneter, alger, musslor och snäckor. Se hur de i uthållig kärlek öppnar sina öron och ögon mot de pulserande vattenmassorna i Atlanten!

Jag känner mig allt starkare. Jag ådrog mig en muskelskada i vänster vad på en fotbollsturnering (för kulturarbetare) i juni. Det såg inte bra ut. Sjuksystern kallade in läkaren. Doktorn var bekymrad. Sjukgymnasten sa "oj" när han undersökte mitt blåsmimrande underben. Men nu kan jag gå någorlunda problemfritt. Jag kör rehabträning varje dag. Både kroppen och hjärnan känns faktiskt piggare än vanligt.

Och med energin öppnar sig en blomsteräng av skaparlust – de kreativa resurserna blir större. Jag håller igen mig själv genom att läsa böcker, surfa på nätet, kolla damfotbolls-em och lyssna på sommarpratare.

Nikita (hunden) och jag går kvällspromenad. Det är sent. Vi följer vägen längs havet mot hamnen. Vi stannar när hon nosar i snåren. Vid lämningarna av Karl XII:s skansar står det en tysk husbil parkerad för natten. Den är gigantisk. Utanför står en kvinna och röker, 35–40 år gammal.

Hon tittar ut över sundet, med ett dricksglas i handen. Hon tar en klunk, vänder ansiktet mot oss, ler och hälsar. Sen vänder hon åter blicken mot havet, Danmark och horisonten. Cigaretten glöder. Kvinnor som röker är mer erotiskt laddade än kvinnor som inte röker, det är jag säker på, i synnerhet om de röker cigariller förresten.   


 

Kontakt: Fredrik Sandblad.