Verb är sånt som man kan göra

På sistone har jag varit engagerad i ett konstprojekt som heter FÖTTER - rörelser genom slöjden. Eftersom jag ju är hantverksentusiast är jag såklart helsåld. Igår höll jag ett Pecha Kucha-anförande på Kulturparken Småland, där jag pratade om verb, görande, hantverk och konst. Titel: Verb är sånt som man kan göra.  

Jag har också författat en liten introduktionstext till utställningen; här följer den:

Hur smakar brygden av lika delar hemslöjd och samtidskonst? Frågan kröp på oss när vi på Växjö konsthall tillsammans med Monica Modig Rauden och Magnus Eriksson från Hemslöjden i Kronoberg började planera den utställning som nu har tagit plats i utställningshallen.

Hemslöjden i Kronoberg fyller hundra år, och som en del av jubileet visar Växjö konsthall utställningen FÖTTER – rörelser genom slöjden. Utställningen och dess titel är kopplad till Händer som skapar, som vår systerinstitution i Växjö, Kulturparken Småland, har visat under sommaren.

Vägen mot utställningen FÖTTER har inneburit många kreativa möten. I ett tidigt skede bidrog Helen Backlund, till vardags på Dalslands konstmuseum, med sina kunskaper, och i ett senare skede har Thomas Laurien, utställningens curator, profilerat, fördjupat och gett utställningen dess slutliga form. Thomas jobbar som frilansande designer och curator, och är även doktorand på HDK i Göteborg.

På Växjö konsthall beter vi oss undersökande i mötet med konsten, och därför kallar vi vår pedagogiska verksamhet för Konstlabb. Till varje utställning hör ett pedagogiskt program, där vi vrider och vänder på konsten i workshops, samtal och visningar. Utgångspunkten är erfarenhetspedagogisk, där våra besökares upplevelser och kunskaper är oumbärliga. Till det pedagogiska programmet under FÖTTER hör workshopen ”Precious Trash”, som leds av Johanna Törnqvist, en av utställningens konstnärer.

FÖTTER samlar konstnärer med olika inriktningar, som i utställningen tillsammans bildar formen av just en rörelse. Den drar genom fälten, nyfiket och utan åthävor. Och den låter sig inte snärjas i vare sig ett avgränsat tema, ett material eller en teknik.

När jag nu ser mig omkring i utställningsrummet upptäcker jag egentligen varken slöjd eller samtidskonst. Jag ser överhuvudtaget inte statiska objekt – jag ser handlingar. Ett rum av göranden och verb, inte av ting och substantiv. Aktivitet och förändring, trafik och process. Och bland utställningens alla verb lutar jag alltså åt att handlingarna dominerar över händelserna; i en handling tar vi själva ansvaret, i en händelse är vi offer för en omständighet.

Det jag i slutänden ser i rummet är ett slags avsiktligt görande. Den där brygden som tappades upp smakar nog snarast medvetet?

 


Sidan uppdaterades senast 2015-09-24 av Fredrik Sandblad