Ur mörkret

 

Har du någonsin läst en svensk novell från 1890-talet? Kanske var den då skriven av Hjalmar Söderberg. I Historietter samlade han sina tidiga noveller, och samlingen blev snart en klassiker. Den räknas ännu som ett mästerverk.

Kanske har du läst om otrohetsödet i "Pälsen"? Kanske har du fångats av oron i "En herrelös hund"? Möjligen har du funderat över symboliken i "Tuschritningen"?

Men vid sidan av Söderberg fanns det givetvis många andra novellförfattare i Sverige vid den här tiden. Till de mer kända hör Selma Lagerlöf, August Strindberg och Verner von Heidenstam.

 

Selma Lagerlöf. Porträtt av Carl Larsson

 

Lagerlöfs mest omtalade nittitalsnovell är antagligen "En herrgårdssägen". (Berättelsen gränsar i sitt omfång till att kallas roman.) Här möter du själssjukdom, ockultism och en tung hyllning till konsten (i synnerhet musiken).

Fiolvirtuosen Gunnar Hede tappar förståndet, när han driver getter en vinter, och alla djuren går under i kölden. Sjukdomen blir ett slags skydd mot skam och ångest. Men Gunnar räddas ur förvirringen av den unga Ingrid som ger honom all sin kärlek.

Strindbergs mest kända noveller är nog superkoncentratet "Ett halvt ark papper" från Sagor och några av berättelserna i Giftas.

Giftas innehåller noveller om äktenskap och relationer och var ett inlägg i debatten om kvinnoemancipation. Strindberg gick i konflikt med Ibsen (och hans Nora i Et dukkehjem) bl.a. i förordet i Giftas.

 

Svartsjukans natt. Målning av Strindberg

 

I "För att bli gift", en av de mest lästa novellerna i samlingen, gestaltar Strindberg äktenskapets till synes olösliga ekvation. En annan av novellerna, "Dygdens lön", fick ett rättsligt efterspel (“giftasprocessen”). Strindberg hade förlöjligat nattvarden, hette det, och blev åtalad.

Heidenstam tillhör inte mina favoriter. Nationalistiskt. Konservativt. Besvärande. Men vissa av hans texter har nått många läsare genom åren.

Novellerna i Karolinerna kretsar kring Heidenstams favoritkung Karl XII och det ryska fälttåget. Berättelserna "Gunnel Fatburshustru" och "Skeppet" är antagligen några av de mest lästa.

 

Karl XII:s likfärd av Gustaf Cederström

 

Vid sidan av drakar som Söderberg, Lagerlöf, Strindberg och Heidenstam fanns det naturligtvis fler som skrev noveller under slutet av 1800-talet. Anne Charlotte Leffler och Mathilda Malling blev viktiga för den feministiska litteraturen.

Leffler skrev bl.a. noveller under titeln Ur livet. Där ingår "Sesam öppna dig!", en berättelse om en man med sagoliknande drömmar om äktenskap och hem.

Mathilda Malling (som skrev under pseudonymen Stella Kleve) har gjort sig känd bl.a. för novellen "Pyrrhussegrar".

Den handlar om kvinnlig sexualitet. Den unga Märta Ulfklo är döende i lungsot. Läkaren berättar att hennes tillstånd förvärras av hennes häftiga blod (d.v.s. undertryckta sexualitet.)

I novellen är mannen objekt, och kvinnan uppmanas att följa sina begär: Märta inser på sin dödsbädd "att det blott är för sjukdomen, denna allt nedbrytande, förhärjande sjukdom som hon har sparat sin härliga kropp."

Victoria Benedictsson, som skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren, är antagligen en av Sveriges mest mytologiserade författare, och betydligt mer intresse har riktats mot hennes person än hennes litterära texter.

I de korta berättelserna håller hon hög konstnärlig nivå. Till klassikerna hör "Giftermål på besparing" i Från Skåne och den postumt utgivna "Ur mörkret" i Berättelser och utkast.

"Giftermål på besparing" är ytligt sett en komisk folklivsberättelse på realistisk prosa om äktenskap och ekonomi. Men bakom humorn finns ett bedövande socialt allvar. "Ur mörkret" är en kvinnas (Ninas) kraftfulla monolog om könet som rävsax.

 

*           *          *

 

Per Hallström, novellist främst under 1890-talet, är utanför litteraturkretsar i stort sett bortglömd idag. Och hans insatser bedöms på olika sätt. Vissa ser bestående värde i hans texter, andra är mer skeptiska.

Göran Hägg är en av Hallströms mer raljanta kritiker. I sin populära litteraturhistoria avgör han att Hallström helt enkelt saknar förmåga att berätta. Hägg överdriver naturligtvis. Däremot är Hallströms texter ibland oklara och snåriga. Dags att plocka fram dem ur mörkret.

 

Per Hallström

Hallström utbildade sig till civilingenjör och arbetade sedan som kemist i Amerika under en period. 1891 blev han amanuens i Svenska Telegrafstyrelsen, och samma år debuterade han som författare med diktsamlingen Lyrik och fantasier. Samlingen passerade kritikerna i stort sett helt obemärkt.

 

Per och Helga Hallström. Porträtt av Richard Bergh

 

Större uppmärksamhet fick han för sin prosa. Under några år fram mot sekelskiftet gav han ut en serie novellsamlingar och romaner; till novellsamlingarna hör Vilsna fåglar och Purpur, till romanerna hör En gammal historia och Våren. Novellerna har klart bättre rykte.

Inga av Hallströms texter når särskilt många läsare idag. Den enda text som mig veterligen ibland dyker upp i antologier är den märkliga novellen "Falken" från Purpur.

Novellen innehåller en grym berättelse om social orättvisa, existentiella frågor och kollisioner mellan den kraftfulla naturen och den mänskliga kulturen. Symbolspråket är kittlande och svårt att greppa.

Hallströms stilmedvetna texter, som ibland kan kännas lite omständliga och onödigt välvårdade, utmärks ofta av ett slags ödesmättad pessimism. Schopenhauer.

Hallström arbetade också som essäist och översättare. Han översatte bl.a. Shakespeares dramatik. 1908 valdes Hallström in som ledamot i Svenska Akademien, och han var ständig sekreterare mellan 1931 och 1941.

 

 

Ur mörkret

Hallström rörde sig en hel del i konstnärskretsar. I början på 1890-talet umgicks han särskilt med en grupp konstnärsbohemer vid Konstnärsförbundets skola i Stockholm. I kretsens centrum fanns den dynamiske skulptören Knut Åkerberg. Hallström gifte sig 1895 med Knuts syster Helga.

Andra personer i gruppen var Ivan Aguéli, Fritz Lindström, Arthur Bianchini, Björn Ahlgrensson, Axel Erdmann och Olof Sager-Nelson.

 

Olof Sager-Nelsons porträtt av Madame Huot (som var Aguélis franska älskarinna)

 

Jag gissar att det är miljöer och personer från den här tiden som gav Hallström inspiration till novellen "Ur mörkret" i samlingen Vilsna fåglar från 1894.

Novellen handlar om en grupp konstnärer som genomgår en mental förändring när de får besök av en okänd flicka.

Berättelsen startar hos konstnärerna i en ateljé. De talar om måleri, symbolism och annat och framstår som rätt pretentiösa.

Vi tyckte om att prata, vi hade hvar och en övertygelser och meningar, så fasta, att de imponerade på alla andra, ja till och med på oss sjelfva, när vi tänkte efter, några hade också en del skepticism, som på lämpliga ställen imponerade ännu mer, ett par stycken tego bara och det imponerade nästan allra mest. 

Novellens berättare, som är en av konstnärerna, inser diskussionens brister, och jämför samtalet med "Kejsarns nya kläder". I själva verket är dialogen naken, men ingen förmår avslöja detta.

I novellens inledning får vi också veta att konstnärerna verkar ta hypnos på allvar: det "låg någonting i det". Och ett slags hypnotisk förvandling visar sig bli centrum i berättelsen.

Leo, en av konstnärerna, har just avvikit för en stund. När han återkommer har han med sig Cecilia, en mystisk flicka som han har träffat under promenaden.

Leo beskrivs som något av gruppens nav: exalterad, spänstig, energisk. Och det är alltså genom denna nerviga karaktär som det okända leds in i berättelsen och konstnärsgruppen.

Konstnärerna intervjuar flickan: Vem är hon? "En sällsam flicka" , "en gestalt i en dröm". Konstnärerna känner "i mystisk oro, att hvarje gest har mening, hvarje steg gömmer betydelsen af det kommande".

Man brukar säga att ögonen är själens spegel, och Cecilias ögon är mystiska:

Det var svårt att säga ögonens färg, den måste kunna skifta från den gråa nyans, som violer ha i skymning, till glans af det svartaste vatten, äfven storleken måste kunna vexla mer än vanligt, allt efter den tanke, som brann i dem, vidgas ut med vidgade pupiller, slutas samman kring blickens stålklingor.

Cecilia – en gestalt från den mörka, skrämmande omvärlden – är gåtfull, kanske kan hon förstås som en symbol för framtidens potentialer, de nya tidernas möjligheter?

Der hade hon kommit ur mörkret, kommit tyst som mörkret sjelft, gåtfull, oroande som en dröm, omöjlig att fatta, omöjlig att fånga. Var det inte en syn bara, inte framsprungen ur oss, ack nej, men det slumrande mörkrets syn, den ovissa möjligheten, det stora nya, det som kunde komma.

Cecilias övernaturliga krafter markeras av hennes sätt att granska konstnärernas blickar. Hon konstaterar att ingen av dem "ser, riktigt ser, tvärsigenom". Ockultism. 

Konstnärerna blir osäkra, Cecilia är svår att förstå. De prövar att teckna henne, men de lyckas inte.

Efter en stund somnar flickan. Sömnen ska naturligtvis kopplas till hypnos, förvandling, drömmar. När hon sover håller Jaques, en av konstnärerna, en märklig monolog. Jaques är vanligtvis blyg och tystlåten, men i förvandlingens ögonblick tar han ton.

Vad ska det bli av den märkliga flickan? Först berättar Jaques om vad som kommer att hända flickan i framtiden: Hon går mot ett kroppsligt och själsligt förfall, precis som alla andra. Jaques betar av kroppsdel efter kroppsdel i monologen. Så här säger han om läpparna:

Läpparna komma att sluta hårdare, när de inte öppnas af skratt, här kommer det att krympa sig samman allt, trötthet af åtrå och qvalm af kyssar, hat, som stelnar i leda och blygsel, som kväfs

Sedan berättar Jaques om flickans verkliga potentialer:

Kunde någon ta henne, der hon ligger och drömmer, ta henne och bära henne långt bort, och lyfta henne högt på armen. Vi tala jemnt om konst här, om hvad vi vilja, och hvad tiden drömmer om. Är det någon, som har blod att drömma samma drömmar och kraft att vilja dem, är det någon som är man, då är hon hans. Och hvad kan det då inte bli af dem båda! 

Stämningen skruvas upp. Så vaknar flickan. Hon lämnar ateljén med löftet att aldrig återkomma. Konstnärerna följer hennes steg bort från ateljén:

så var hon borta, inne i allt det svarta, inne i snön och natten och det ovissa, hotfulla, som hon kommit ifrån  

Konstnärerna fortsätter att prata, men nu är stämningen annorlunda. Konstnärerna grälar, måleriet fungerar inte, och snart tystnar de.

Och det blef ingen värme i diskussionen, bara hvasst elaka infall, som piskade på än den enas, än den andras käpphästar, och bragte dem att skena bort i rymder, der begreppen upphöra. Snart tego vi allesamman. 

Novellen är en oroande berättelse om konstens riskabla balansgång mellan yta och djup och dess möjlighet till förvandling i mötet med det okända. Flickan blir en symbol för detta okända, kanske för framtidens potentialer.

 

Länktips

Mårbacka

Selma Lagerlöf-sällskapet

Strindbergsmuseet

Heidenstamsällskapet

Hjalmar Söderberg-sällskapet

 


Frågor? Kontakta mig!


 

Sidan uppdaterades senast 2008-11-02 av Fredrik Sandblad