Mitt i Sverige

Svensk samtidskonsthistoria del 7

Patrik Gustavsson är elitcyklist. Han tränar med struktur, periodiserat. Trycker på pedalerna och super sig päronfull max en gång om året, har jag läst. Men han är också konstnär.

Egentligen är Gustavsson långt ifrån urtypen av en socialkritisk konstnär. Men flera av hans verk bygger absolut in socialkritik. Kolla nedan.

 

Patrik Gustavsson

 

Själva hantverket är taffligt. Utvändiga vinkeljärn, sneda sågsnitt, klåpigt montage o.s.v. Men lika misslyckad är förstås också den pseudoidyll som skildras. Låtsasutopin är särskilt allmän i mellersta Skånes inland. När du trycker på en pedal utanför villan rasslar en nazist ur entrén och höjer sin högra hummer i en mekanisk Hitlerhälsning. Gustavsson har skapat ett snyggt stycke nassekritisk konst.

Och kulturen har länge intresserat sig för nassekritik. Jag tänker på Pär Lagerkvists Bödeln (1933) och Vilhelm Mobergs Rid i natt (1941). Och jag tänker på Imre Kertész Mannen utan öde (1975) o.s.v.

 

 

*          *        *

 

 

Sverigedemokrater. Lasermän. Och vanliga vardagsidioter. Dom finns överallt. Och dom är inte ensamma om att gilla att sparka nedåt.

Om vi nånsin ska få nån räta på det inkrökta eländet, räcker det inte med upprörda eller sakliga debatter i SVT. Och det hjälper inte att prata prata prata. Och inte heller duger det med raknackad kunskapsskola eller akademiska meriter. Vi behöver nassekritisk kultur. Därför borde konsten akta sig för att om och om igen berätta om t.ex. snö och Space invaders eller rentav ägna sig åt inre skåderi.

 

 

*         *         *

 

 

Gustavssons nassekritik dinglar i en lång, brokig kedja av socialkritisk konst. Socialkritiken hade sin senaste glansperiod mellan (ungefär) 1993 och 2005. Men det har ju naturligtvis producerats fina socialkritiska verk både tidigare och senare. Den politiska kommentaren var t.ex. vardag i 68-generationens konst, mellan typ 1967 och 1975.

En liten tidsrapport vittnar om en era som i våra dagar har uppgraderats till symbol för antingen vänstervitalism, ungdomsrevolt eller i största allmänhet smocka: FNL, solidaritetsrörelser, kårhusockupationen, studentrevolten i Paris 1968, Woodstock, socialistisk realism, modernistkritik, Puss, marxistvänster, klasskamp, röka liten braja, kvinnokamp, folkkonst, sexuell frihet, Vietnamdemonstrationer, dialektik, alienation, alternativteater, kollektivism...

Carl Johan de Geers USA-flagga där stjärnorna har växlats mot hakkors knyter helt klart an till den nassekritiska konsten, även om den inte omedelbart handlar om nassekritik utan om kritik av amerikansk imperialism och våldsverkan.

 

Carl Johan de Geer. USA mördare. 1967

 

Har du förresten läst de Geers självbiografi Jakten mot nollpunkten (2008)? Gör det annars!

Till de ambitiösa socialkritikerna under 68-epoken hörde också Peter Tillberg. Det är mörkt och skrämmande i mitten av Sverige.

 

Peter Tillberg. Mitt i Sverige. 1970 

 

Många av de blytunga frågor som har blivit akutella inom socialkritiken från mitten av 90-talet och framåt restes faktiskt redan av 68:orna. Men tiderna är ändå aldrig sig lika. Nedan ser du Sture Johannessons legendariska Underground-affisch. Titta noga. Då märker du att minst en sak skiljer 68-konsten från konsten av idag.

 

Sture Johannesson. Underground. 1969 

 


 

Frågor? Kontakta mig!


 

Sidan uppdaterades senast 2010-11-21 av Fredrik Sandblad